Jenny Tanghöj!

ett tu tre på marken, sitter och väntar modigt på sparken

 

Den här veckan har känts så otroligt lång på något konstigt vis. Redan igår kändes det som om veckan varat i en evighet, haha. Ny kurs har rullat igång i skolan och kan väl säga att det här med att ha filosofiska inslag i vissa av kurserna inte gör en klokare direkt. Frågetecknen växer ju mer man tänker på det som pratas om. Ändå längtar jag till nästa föreläsning imorgon, vilket fortfarande är en sjukt konstig känsla – att längta till skolan.

Dagen idag började med att jag hoppade in och vikkade på en entreprenörskapslektion och fortsatte efter lunch med möte och träning direkt där efter. Börjar ääääntligen känna mig lite friskare och vågar ta i lite mer på gymmet utan att halsen känns tjock och tråkig. Nästa vecka, då jävlar!!

 

Längtar lite extra till helgen den här veckan också. Precis som helgen som var ska jag få spendera mesta delen av tiden tillsammans med vänner. Älskar det, älskar att både vardagar och helg spenderas med personer jag verkligen tycker om och som betyder någonting. Vi pratar, skrattar och har bara så himla kul ihop! Känner fortfarande att jag på något sätt lever i en liten bubbla av lyxighet och bara det i sig ger ju en känsla av bortskämdhet. Bortskämd på livet helt enkelt och det kan man ju inte klaga på direkt! 

Är detta ännu ett steg i något spel?

Förvirrad. Illamående. Var ska jag börja? Det skrämmer mig att jag hade det på känn. Att något var på gång. Jag skakar och fryser. Har svårt att avgöra om det är förkylningen som spökar eller om jag fortfarande är i lite små chock. Jag hade det på känn att någonting var på gång men ändå hamnar jag i chocktillstånd. Det har känts som längsta dagen på otroligt länge idag. Jag är så mentalt och känslomässigt slut efter dagens inre bergochdalbana. Nu när dagen har gått, efter en timmes långpromenad och ett gym pass känns det ändå som om jag har någorlunda kontroll och inte låter känslorna ta över helt. Pendlar inte längre mellan att hyperventilera och inte kunna andas. Påminner mig om att det aldrig blir värre än vad det varit, det kan det helt enkelt inte.

Jag har bestämt mig. Jag tänker inte vara med och spela något spel den här gången. Jag vet vem jag är, jag är inte sån. Jag orkar inte spela den där andra rollen längre, jag slutar nu. Om jag ska kunna vara äkta mot mig själv, som är ett av mina största nyårslöften i år, kan jag heller inte gå runt och hålla uppe någon fasad eller spela någon roll i något slags osynligt spel. Orken finns inte, det kommer bara göra så jag slits upp igen. Lika bra att jag är äkta mot mig själv från början och hanterar allt som hör till därefter, jag vet redan vad det andra alternativet leder till. Jag är en vuxen människa som vet att kommunikation är den bästa vägen, inget jävla spelande. 

 

Men det är så många frågor som jag inte kommer ifrån. Tankarna talar ändå så högt, var sitter av-knappen? Och största frågan av dom alla är återigen varför? Vad är den egentliga avsikten här? Hjälp jag äts upp inifrån...

fredag 12 januari

Första veckan hemma från Thailand har erbjudit sängliggande och en brinnande hals. Inte riktigt som jag hade tänkt mig att veckan skulle bli men så blir det ibland. Resan hem från Thailand kändes otroligt lång men var helt klart värt alltihop, fasiken vad kul vi haft det! Finns så många saker som hände som jag bara kan sitta och fnissa åt. Typ som att det första som hände på Arlanda när vi skulle åka var att Felicia, klädd i filabyxor och Tupac tröja, blev stoppad och scannad för knark. Eller japanerna som stannade oss och skulle ta kort på oss, det var så jävla sjukt, trodde dom skojade först men insåg rätt snabbt att det inte var nåt skämt. MÅNGA både knäppa och roliga saker hände haha!

Tanken den här veckan var att jag skulle komma igång med träningen igen, är så otroligt peppad nu! Resan resulterade i – 2 kg på vågen och siffran har inte direkt slutat gå ner efter den här veckan jag varit sjuk. Känns lite trist då det känns som att jag börjar närma mig ruta 1 igen men jag vet ju också om att så fort kosten och träningen inte sköts ordentligt så gör min kropp såhär. Saknar mina ben och rumpa haha. Men får vända på tankesättet och tänka positivt, detta blir en ”nystart” helt enkelt!

Satt ihop ett nytt träningsschema med helt andra mål än vad jag hade vid samma tidpunkt förra året. Ska försöka knåpa tillbaka mina 3 kg som nu är borta men tänker inte göra som jag gjort förut. Trivdes rätt bra på den vikt jag hade innan resan. VÄGRAR dock sitta och trycka i mig mat så när man rör sig efter maten känns det som om man ska kräkas. Been there done that! Aldrig igen. Vill ha en, vad jag anser vara, hälsosam inställning till mat vilket för mig innebär ett sunt förhållningssätt till det utan stress och press. Jag vet vilka livsmedel som funkar för mig och målet för mig är att hitta den där efterlängtade balansen. Ge mig någon månad eller så, så är jag nog tillbaka. Har dock bestämt att jag inte vill stressa den här gången. Det ska vara KUL!

Träningsmålet i år är som sagt helt annorlunda från förra året. I år ska jag bli stark! Satt ett mål som jag kallar 300kg målet. Att i bänk, knäböj och marklyft tillsammans nå 300kg. Det innebär att jag satt mål att bänka 70kg, knäböja 100kg och sedan marka 130kg. Känns inte som en omöjlighet men samtidigt som en liten utmaning. Är några kilo kvar att knåpa in, särskilt på marken som inte är min starka sida. Bänken tror jag också kan bli lite klurig dom sista kilona där. Men vad vore träningen utan en liten utmaning!

 

Nu är jag sen som vanligt haha, dags att springa till stan för lunch! 

 

Nyår i Patong


Alltså det här är det sjukaste jag varit med om! Efter att ha ätit middag och förat lite tog vi en tuk-tuk (älskar tuk-tuk haha 😍) in till Patong. Redan innan vi kommit fram dit vi skulle insåg vi hur sjukt mycket folk det var där. Att komma fram med en bil där gick liksom bara inte så vi hoppade av och gick biten som var kvar. Vi hamnade på en bar nära själva "huvudgatan" eller "kroggatan", vet inte riktigt vad jag ska kalla det, där vi väntade in det nya året. När klockan slog 00 var det banne mig kaos ute på gatan. Jag har aldrig (!) i mitt liv sett så många människor på ett och samma ställe förut, heeelt sjukt vad folk! Att bara ta sig vidare längs gatan var en match i sig kan man säga. Har aldrig tidigare stått så nära så många främmande människor samtidigt förut och aldrig blivit ihoptryckt både framifrån, bakifrån och från sidan. Haha, det var verkligen helt galet vad folk det var! Men riktigt kul att få vara med där mitt bland folkmassan. ☺ Tyckte dock riktigt synd om en kille som verkligen fick tok-ångest mitt i klungan av människor. Ingen väg att gå för att kunna ta luft och folk så långt ögat kunde nå. Försökte prata lite med honom vilket verkade hjälpa lite innan han försvann in i mängden.

Tillslut lyckades vi ta oss in på en svensk bar där vi drack buckets och fortsatte fira in det nya året. Efter att ha sett vad dom häller i bucketsen så är jag förvånad över att det smakar så bra som det gör, riktig häxblandning men slut på hinkarna blev det 😂

När vi kände oss mätta på alla människor bestämde vi oss för att dra oss mot hotellet igen. Natten avslutades sen tillbaka på vår beach. Summering av alltihop så blev det ett riktigt bra nyår, var längesen jag hade ett sånt bra nyår om det ens nånsin har hänt att man haft ett sånt här bra!

Dagen idag har vi inte lyft arslet många meter. Vi la oss vid poolen efter frukost och där låg vi tills vi gav upp solandet för dagen, om man bortser från en liten lek-paus vi tog ner till havet. ☺ Senare på eftermiddagen lyxade vi med att gå och ta en massage. Tog en sport massage vilken var riktigt välbehövlig. Sen jag började träna styrketräning mer seriöst för 2 år sen har jag aldrig någonsin masserat mina ben och rumpa ordentligt, vilka är muskelgrupperns som får ta störst "skit" under mina träningspass. Det gjordes idag och fy satan vad det kändes! Jag är inte den som gråter när det gör lite ont men när hon kom till vaderna fick jag bita mig i tungan för att inte börja gråta. Efteråt känner man sig dock alltid så mjuk i musklerna, trots ömheten från massörens armbågar 😅 helt klart värt den lilla smärtan!!

Känner mig så redo nu för gymmet, kroppen är återhämtad till max och motivationen fortsätter växa. Kommer vara mjuk som en spagetti i musklerna när jag kommer tillbaka och taggad som en sjöborre!

2018

Först kände jag att jag inte riktigt var redo för ett nytt Ã¥r. Mitt senaste halvÃ¥r har verkligen varit sÃ¥ himla bra pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga, sätt pÃ¥ alla möjliga olika plan. Att lämna det, pÃ¥ nÃ¥t sätt lite trygga halvÃ¥ret bakom mig, kändes inte särskilt lockande. Kände mig inte redo att möta vissa av 2018s utmaningar. Men efter att ha gett det nÃ¥gra dagar och ett prat med mamma  (mammor är allt bra dom) sÃ¥ började känslan ändras allt mer och idag känns det fasiken bra.

Under vistelsen här i Thailand har motivationen till gymmet blommat upp i fulla drag. Innan jag åkte var det mer på rutin och en skön grej men utan något speciellt mål att gå till gymmet. Men fasiken alltså, jag är så jävla taggad nu! Taggad på nytt träningsschema och jaga mina nya mål! Hitta min bästa form någonsin och lyfta tungt!

Förutom gymmet kommer jag under våren ta upp hundintresset igen. Förmodligen ska jag hålla en valpkurs ute på klubben. Inte varit där ute på väldigt länge men vet sen länge att det verkligen är en plats som ger en glädje raka vägen in i hjärtat. Att bara få andas där och känna på luften är speciellt i sig. Det är verkligen mitt "safe-space", har så många lyckliga minnen därifrån redan från barnsben. Så veckan efter jag kommer hem från Thailand tar jag med mig Zappe så får han flytta in hos mig ett tag 😊 Får vi se vad han tycker om lägengetslivet haha.

Plugget ser jag också fram emot. Vad jag hört så vet jag att hösten kommer bli riktigt tuff så det är bara att ladda upp och vara förberedd, men tänk så mycket jag kommer lära mig!

När jag tänker efter så har jag massor att se fram emot 2018! Varför oroa sig, det löser sig ju. Så va fan, GOTT NYTT ÅR!

Big Buddha

utsikten från Big Buddha

fick uppleva vår första kulturkrock där axlarna var tvungna att döljas för att vi skulle få gå vidare

en liten katt som somnat mitt i templet

hittade en liten kompis mitt uppe vid templet bland staket och träd

Dagen började med en springtur innan frukost och fortsatte sedan vid poolen. På eftermiddagen tog vi en tuk-tuk till Big Buddha. Var faktiskt riktigt häftigt att se och även få uppleva en annan typ av kultur än vad man är van vid. Uppe vid Big Buddha fanns det massor med små hjärtan satta överallt, över bänkar, i träd, på staket och alla hjärtan hade ett litet meddelande på där vissa var mer rörande än andra. Hade nog kunnat stå där hela dagen och bara läsa.

Förutom detta har jag lyckats dra på mig en otroligt ful bränna i ansiktet. Lyckades somna med armen över facet vilket resulterade i två stora fina vita fläckar på pannan, haha. Tur man har några dagar kvar på sig att få bort det på. Vi har även bokat två roadtrips till nästa vecka. Ut på havet ska vi och se oss omkring, kommer bli så spännande!

Freedom beach

Det är så himla skönt här borta. Borta från allt och borta från alla. Allt är nytt, ingenting påminner om någonting, inga flashbacks, huvudet är tyst och det är som att min "förstörda" hjärna får lite semester här, haha.

Dag 3 spenderades idag på Freedom Beach. Efter frukost gick vi ner till stranden och tog en longtail båt och åkte iväg. Kan inte beskriva hur fint det är här borta, naturen, stränderna, vattnet, allt! Så häftigt att äntligen få se allting på riktigt istället för på bild. Soligt och skönt väder är det också trots att väderapparna säger annat. Sååå kan inte direkt säga att jag har hemlängtan.

Igår kväll var vi på marknad här i Karon. Så roligt att gå runt och kika på allt som dyker upp framför näsan på en. Och maten och frukten ska vi inte tala om, så gott!! Ikväll får vi se vad som händer, vi ska hitta någonstans att äta och sedan har det pratats om minigolf.

God Jul från Thailand

färskpresssad mango- och vattenmelonjuice


Hola! Qué tal? Okej, det där var spanska men jag har ingen aning om hur man säger hej på thailändska så det får duga så länge.

Jag är i Thailand! Äntligen!! Kan knappt förstå det själv. Det är så himla skönt att vara här! Ligger just nu och försöker sova första natten men är helt klarvaken. Jetlaged antar jag. Hemma i Sverige är julfirandet igång i fulla muggar. Själv bjöd jag över familjen till mig på ett litet egengjort julbord dagen precis innan vi åkte hit. Är så glas att jag gjorde det, blev så otroligt mysigt och roligt att få ha hela familjen hemma hos mig och bjuda dom på mat istället för tvärtom som det brukar vara haha.

Kan knappt med ord beskriva hur skönt det är att vara här. Den här veckan innan har varit fylld med så otroligt mycket stress och frustration, mestadels över skolan. Plugget var nerpackat och jag var helt inställd på att jag får försöka plöja igenom hela kursen här borta, men precis innan vi satte oss i bil fick jag mejl om att jag får tillgodoräkna mig kursen. Utbrast i både glädjetjut och glädjedans samtidigt som jag slängde ur skolböckerna ur väskan. Nu har jag dom här veckorna till att bara njuta utan något som hänger över mig. FANTASTISKT!!!

" you ask me how I feel I say nothing "

Måndag, ny vecka och ny kurs i skolan. Har två intensiva veckor framför mig och jag älskar det! Som grädde på moset blev jag påmind om att det redan är nästa vecka som vi åker iväg till Thailand! Trots rädslan för flygresan så längtar jag som en tok efter vita stränder, skinande sol och lite färg på kroppen! Ska bli så. himla. skönt. att få åka bort ett tag. Är helt kär i bara tanken!

När vi kom på att det är nästa lördag som vi sätter rumporna i flygstolarna åkte vi raka vägen till tuna park och inhandlade nya resväskor. Min väska ligger redan nedanför sängen med bikinis och pass nerpackat.

Innan nästa lördag är det som sagt en hel del som står på agendan. Skola, jobb, julbakande och julfirande med både vänner och familj. Jag hoppas min kropp samarbetar nu sista två veckorna också innan vi åker så jag kan få gå till gymmet. Lyckades dra på mig ett ryggskott som gjorde mig totalt handikappad i helgen. Ryggskott och förkylningar får gärna hålla sig borta nu, jag saknar mitt gym.

liv och död

Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid tanken och vetskapen om att liv och död går så nära varandra. Gåendes tillsammans på livets väg, hand i hand. Att du ena stunden har privilegiet att andas för att nästa stund ta ditt sista andetag.

Den här helgen fick vi akut säga hejdå till Ida. Hunden som kom in i våra liv och spelat en betydande roll för oss alla, inte minst för min mormor. Ida och mormors relation var så speciell, en relation mellan hund och människa man inte ser ofta. En relation som påminner mig så mycket om den jag hade med Kex. Att deras relation nu är slut, gör så ont i mig.

Jag kunde inte vara med i rummet när lilla Ida togs bort. Det drog upp allt för många minnen och känslor till dagen Kex försvann i mina armar. Jag klarade inte av tanken av att se mormors ögon när hon skulle försvinna. Se den där obeskrivliga smärtan som jag så väl känner igen. Jag klarade inte av känslan av att ha döden i rummet. Det är en speciell känsla som jag inte riktigt vet hur jag ska kunna sätta ord på. En tryckande stämning som sedan bara lämnar ett kallt tomrum efter sig och det är som att man kan känna hur den som dör... liksom försvinner. Att se hoppet försvinna ur mormors ögon, jag klarade det inte. Att höra mormor säga "men hon var ju min kompis", orden skär i hjärtat. Jag vet precis hur det känns men vad ska jag säga. För vad ska jag möjligtvis kunna säga till min mormor som på något sätt kan göra det bättre? Hur mycket jag än funderar kommer jag inte på någonting. Jag känner mig så maktlös.

Tanken slår mig att det är sådant här jag ska jobba med sen, hjälpa människor som på något sätt är i kris. På ett sätt blir jag så rädd för det, för maktlösheten. För vad ska jag möjligtvis kunna säga eller göra till det 12åriga barnet vars föräldrar inte kommer komma hem från deras kväll på stan igen? Vad ska jag säga till mamman som ser sina två barn döda i deras bil för att hon inte såg bilen som kom körandes från sidan? Hur ska jag, lilla jag, på något sätt ens kunna säga eller göra något för dessa personer så att de känner att det är värt att fortsätta? Hur ska jag kunna se deras smärta när de går sönder, inifrån och ut?

torsdag

Sista dagen innan tentan idag och det känns som om jag har någorlunda koll på läget i alla fall. Men det är väl som vanligt man vet inte riktigt vad man faktiskt kan och inte förns man sitter där med näsan i tentan.

Igår kväll hade mitt lilla gäng från klassen pluggkväll hemma hos mig. Gå åt pizza och annat gottis samtidigt som vi fick igenom kursen från början till slut. Var både mysigt och givande!

Idag ska jag försöka få in det sista i huvudet och få koll på delarna som inte riktigt vill fastna. När jag känner mig nöjd tänker jag gömma undan alla papper, gå till gymmet och hoppas på det bästa inför morgondagen. Försöker intala mig själv att jag kan mer än vad jag tror haha

..

" After all this time, you're still my secret.

After all this time, all the parts I hide from him still belong to you. "

Stockholm

Sitter just nu på tåget för att spendera helgen i Stockholm. Försöker vara lite effektiv och plugga inför nästa veckas tenta samtidigt som tåget rullar. Hamnade här inne istället så det där med effektivitet vet jag inte om det stämmer riktigt haha.

Idag var det dags för sista lektionen för den här kursen. Efter skolan bar det av raka vägen till gymmet för att hinna klämma in ett pass innan kvällens roligheter. Fylld med julgodis från gårdagens julbak och pizza från gårdagens middag på gränden med några ev tjejerna i klassen gick passet rätt bra trots relativt tom mage.

Nej, 20 minuters plugg till innan jag ska försöka mig på att förstå Stockholms kollektivtrafik. Wish me luck, känner jag virriga mig rätt kan det behövas